Start | Om oss | Nyheter | Aktiviteter | Information | Utbildningsmaterial om sinnen | Kontakta oss | Verksamhetsberättelser
Besök i jordgubbslandet på Värpeby Bär i Kolbäck

Simon Säfström berättar att han först kom kontakt med jordgubbar när han skulle göra sitt exjobb på Alnarp och inte visste vad han skulle välja. Han såg en artikel om SäbyKalle och tänkte att det kanske kunde vara intressant. Sedan var han fast. Säby Kalle hade letat efter en yngre entusiast i många år eftersom han ville sluta med odlingen. Enligt Kalle är det tråkigt att man inte tar vara på bärodlingsmöjligheterna mer eftersom väl man etablerat plantorna så trivs de alldeles ypperligt i leran. 

Simon var som sagt fast i tanken med jordgubbar eftersom det skulle passa hans verksamhet mycket bra. Säsongen fyller i ganska precis mellan sådd och skörd av de tvåhundra hektar spannmål som för övrigt fyller upp hans tid. 

Han visste ingenting mer än det Kalle berättat och hade ingen utbildning utöver den grundläggande lantbruksutbildning han besitter. Han planterade ett hektar jordgubbar och hoppades på det bästa. Plantorna kom från Holland, nedfrysta och tinades sedan och planterades direkt. De tog sig mycket bra och han har idag utökat sin odling med ett hektar till. 

Tanken var att självplockning och egen försäljning skulle kunna komplettera varandra men han har idag funderingar på att begränsa självplockningen eftersom allmänheten lämnar väldigt mycket bär i raderna som sedan går till spillo. 

Han odlar inte ekologiskt men har stor respekt för bekämpningsmedel. Det är svårt på den styva mellanleran att rycka upp kvickrot och andra rotogräs som konkurrerar med jordgubbarna. Leran blir som betong på ytan och det är tidsödande att rensa sådan mark. 

Simon använder utöver herbicider kemisk bekämpning mot bladmögel. Detta sprutas i allmänhet mellan tre till fem gånger mellan början av maj och början av juni. Det är tre dagars karens på detta bekämpningsmedel vilket han klarar med god marginal eftersom det inte mognar gubbar förrän slutet av juni som tidigast. 

Han har nu i stort sett bara en sort kvar; Den sena sorten Symfoni. Den lämpar sig väldigt bra till sylt och saft eftersom den har en trevlig syra som balanserar det söta. 

Det som är svårt är att lägga över fiberduken. Det är alltid blåsigt och kallt på vårarna när den behöver användas. Annars ser han en stor fördel i att det är en handgriplig odling. Att vara ute i den och  vara en del av den på ett annat sätt än spannmålen är roligt. 

 

 

Vi plockar goda bär och fikar sedan en stund. Det blev mycket härlig sylt av tjugo liter prima bär rapporterar Lena Ryberg-Ericsson, Slow Food Västerås medlemsansvarig som var med under träffen.